height="200" alt="Eddies och Andreas hus" title="Eddies och Andreas hus">

"Om vi skulle ha gjort som byggexperter rådde oss skulle huset antagligen ha rasat ihop." Så här säger Peter Hästbacka som med varsam hand har restaurerat den tvåhundra år gamla herrgården som hörde till Grönvik glasbruk och senare släkten von Troil.Under sin storhetstid var glasbruket nordens största tillverkare av bland annat fönsterglas och då Peter och Maria har renoverat gården har de satsat speciellt mycket tid på att skrapa och måla fönsterkarmar för att bevara originalfönstren.

height="130" alt="Elisabeth, Peter och Maria samtalar inne i byggnaden" title="Elisabeth, Peter och Maria samtalar inne i byggnaden" border="0">Men av de fem år som det tog att få huset inflyttningsklart har familjen jobbat 2 år enbart i källaren. Diverse byggmästare och ingenjörer tyckte att man skulle dränera källaren under den 200 år gamla gården som stod och lutade. Peter, som själv har sysslat professionellt med dränering vågade trotsa dem och lät vattnet vara kvar under källargolvet. Eftersom konstruktionen är en trästomme som ligger i en vattenbädd bör man låta vattnet ligga kvar. Om syre kommer i kontakt med träkonstruktionen inleds en förruttnelseprocess som bryter ner stommen på kort tid. I dag rinner grundvattnet 20 cm under golvnivån.

Grönvik gård, som finns i Korsholm ca 15 km från Vasa, byggdes på 1780-talet. Och på 1800-talet fanns där en bred verksamhet - inte bara glasbruk, utan även skeppsvarv och fajansbruk. Då bruket var som störst bodde 50 familjer, förvaltare, herrskap och tjänstefolk där. Det var en hel by med egen skola. Senaste trenderna från världen kom med glasmästarna som ofta kom från Holland. Det handgjorda fönsterglaset fick konkurrens av den moderna utvecklingen och bruket minskade i betydelse. Herrgården har stått kvar, nästan orörd… faktiskt så pass orörd att en grundlig renovering var av nöden.

Att Peter och Maria överhuvudtaget intresserade sig för att köpa den anrika gården var en pojkdröm hos Peter. Han hade lekt där som barn då de tidigare ägarna använde huset som sommarresidens. Maria såg möjligheten att få tillräckligt med utrymme för familjens fem barn. Första tanken var att det skulle kostar för mycket, men med facit på hand har familjen inte behövt satsa mer än vad de skulle ha gjort i ett nybygge. Däremot har det varit ett evigt pusslande med museiverk och andra instanser för att inte tala om arbetsinsatsen. 400 m² bostadsyta och en enorm trädgård gör att hela familjen får hjälpa till. Men alla trivs och ingen ångrar sig.

(Expert: Elisabeth Morney)